det gick snabbt tre timmar
från det att han ringde
till dess han aldrig dök upp
fastän han sagt att han skulle
att han
så gärna ville vara med henne i kväll
att han bara skulle duscha först
så hon lyssnade efter stegen i trappan
och knackningen
dom borde följts av
men ljudet gick förbi, skulle högre upp
och hon tänkte att det
nog i alla fall inte går så väldigt mycket längre tid
nu
det hade ju redan gått tre timmar
så hon tände ljusen
för säkerhets skull
och avslutade alla konversationer på msn
så att han inte skulle bli sur
för allt kunde vända honom tvär
nu för tiden
på en sekund eller två
men det hördes inga fler steg
och ingen knackade på hennes dörr
och när lukten av självslocknade ljus
för länge sedan hade försvunnit
ut
genom det öppna fönstret
där natten var så kompakt
slutade hon lyssna
och intalade sig själv hans ursäkter
för hon kunde dom utantill nu
1 kommentar:
Fin. Och svår. Ont.
Skicka en kommentar